Min roll som lillasyster

Min längsta roll jag haft är rollen som lillasyster. Föddes in i den. Har som tur är en mycket snäll storasyster. Hon delade med sig och lärde mig saker redan som liten och så tog hon ofta på sig ansvar som storasystrar gör. Jag skäms lite när jag tänker på det, men hon lagade ofta frukost till mig, och såg till att jag kom upp på morgonen och i tid till skolan. Att jag var hopplöst morgontrött är en rätt dålig ursäkt.

När vi spelade fyrhändigt på piano, så spelade hon på bassidan och jag på diskantsidan. Hon höll takten, spelade oftast de tekniskt svåraste delarna med de breda accorden medan jag fick spela de lite lättare delarna som inte krävde så stora händer. Jag fick därför oftast frasera själva melodin. Vilket var mest tacksamt? Jag var glad att jag fick spela melodin eftersom även fast hon drog det tyngsta lasset och la ner mest jobb, så tyckte jag att jag var bäst i hela världen på att spela melodin.
Vi var extremt samspelta. Nu efteråt har jag förstått varför. Syrran höll takten och jag behövde bara lyssna efter hur hon drog in luft genom näsan innan slaget ett för att klämma i vid exakt rätt tillfälle, och så övade vi så mycket tillsammans så vi förstod varandra utan att behöva säga nånting. Jag lärde mig ofta min del när hon redan hade övat in sin, det vill säga tillsammans med henne.

Syskon jämförs ofta. På gott och på ont. Och åtminstone så har jag alltid tävlat med storesyrran och försökt vara bättre än henne. (Jag kanske bör tillägga att hon var överlägsen på allt fysiskt, eftersom hon var äldre, större och starkare). Även om vi var för sig har blivit duktigare på allt som den andra egentligen är bättre på, så är det vissa saker som jag aldrig kan bli bättre än syrran på. Det är väl konstigt. Även om jag (tidvis) bevisligen har varit bättre än henne i tennis, så har jag nästan aldrig vunnit över henne. Och det finns saker som jag fortfarande är bättre på.

Frågan är, hur är det då att gå ut i världen och vara van vid perfekt samspel, att folk ska ställa upp och vara snälla men samtidigt vara beredda på att bli utmanade. Jag har träffat på rätt många snälla storesysterochstorebrorstyper, till exempel de flesta av mina vänner (man behöver inte vara storebror för att vara storebrorsaktig), men det finns ju massor av människor som kräver ett helt annat bemötande även när man tycker att man känner dom..

Jo, just det, jag har tillbringat helgen hos min storasyster. Tack syrran!