Livs levande författare

Läsa böcker är bra. Bra sätt att lära sig nåt om världen. Om inte annat så skaffar man sig lite fördomar och så. Jag läste mycket under min uppväxt. Halva biblioteket och sen böcker ifrån olika bokklubbar.

En gång flyttade det in en författare i närheten av oss på landet. Vi hörde talas om det av några grannar. När han sen kom förbi och hälsade, så passade min mamma på att nämna att hon inte hade lästa någon av hans böcker, men det hade däremot en av hennes döttrar. Vad var nu boken hette, undrade hon och vände sig till mig.

När man läser en bok tror man sällan att man ska träffa författaren. Vissa böcker ger en inte alls nån sån lust. Det här var en sån bok. Jag var väldigt ung, och det här var före den tiden alla såg allting på nätet eller på TV kanalernas nattsändningar. Boken innehöll åtminstone en skildring som jag inte skulle vilja läsa upp högt för mamma.

Vad pinsamt. Jag är rätt säker på att den här mannen i stort sett uppfattade vilket intryck hans bok hade gjort på mig oavsett vad eller hur jag svarade.

Nu undrar jag, hur kan det komma sig att man kommer ihåg sånt? Tror knappast att det gjorde något större intryck på författaren ifråga.