Roller och barn

Det där med syskonroller har jag inte helt hittat på själv. Har också hört liknande teorier från folk som ev vet vad dom pratar om.
Personligen så letar jag inte efter en storebror som partner. Det blir lite långtråkigt att fastna i en roll man haft sen man föddes. Småsyskon blir ju stora, flyttar hemifrån och vill bestämma själva. Får man för mycket hjälp så förlorar man i självbestämmande.

Precis som barn. Mina barn är olika. Men jag vill att dom själva ska ta ansvar.
Jag kommer ihåg när lillkillen inte längre fick hjälp av mig att packa ner sina gympakläder. Han var rätt liten då. Först kom han till skolan utan. Sen brukade han springa tillbaka hem när han kommit halvvägs till skolan och hämta kläder. Sen klarade han det själv. Till sist var han stolt över att han klarade saker själv som hans jämnåriga kompisar inte gjorde. (det kanske jag har skrivit om förut, ursäkta)
Just nu försöker jag få honom att själv ta ansvar för sina läxor, samtidigt som jag gärna precis som han själv vill att han ska höja en del betyg. Det är inte lätt. Det finns många andra saker som lockar. Och själva vitsen med att ha bra betyg och bra jobb är inte helt uppenbar för honom. Han undrar om man ska jobba hårt hela sitt liv, när har man då roligt?
Det är kanske bra att han inte har fått erfara hur det skulle vara om ingen av hans föräldrar kan försörja honom. Så han skulle förstå hur viktigt det är att ha jobb. Fast han är redan inne på att tjäna pengar. Han skriver små praktiska dataprogram som han säljer eller ger bort till sina kompisar.