hurra, inte riktigt dödens än

Hypokondriker, lång väntetid och surfa webben är ingen bra kombination. Ingen rök utan eld, heter det ju och med det resonamanget så blir en liten fjäder lätt en hel hönsgård.

Jag skrev för länge sen att jag hade fått en stressfraktur. Den diagnosen hade jag ställt själv, efter att jag fått reda på att jag hade en fraktur mitt på underbenet. Man läser väl på webben om idrottsstjärnor.
Men eftersom inte min husläkare berättade samma sak för mig, och eftersom en annan läkare blev orolig när han hörde om frakturen, så kollade jag webben igen.

Om det inte är en stressfraktur (av att man överansträngts sig) så kan det vara skelettcancer, oftast en metastas av någon ännu inte upptäckt cancer som i ett sent skede förökat sig. Det är tydligen inte helt ovanligt att man upptäcker långt gången lungcancer eller bröstcancer på det viset.

Gissa nu tre gånger vad jag trodde. Eftersom det var min lungläkare som visade oro.

Så före jul funderade jag allvarligt över att det kanske inte skulle bli så skoj framöver. Inte skoj alls. Inte för mina barn heller.
Man kommer på då att man borde ta vara på tiden, till exempel juletiden.

Att folk som är dumma, orättvisa eller bara klagar på mig i största allmänhet eventuellt skulle ångra sig om jag plötsligen dog, var inte nån särskilt tröstande tanke. Who cares?

Men nu idag. Nu har jag äntligen besökt en specialist som konstaterade att det var en vanlig stress fraktur. Inget dramatiskt överhuvudtaget... Yeppeee

Oj, så mycket mer positivt det ser ut nu.

Vad ska jag sen hitta på för att fira?



Ta i trä, förresten..