Stolt hemmafixare

När man är ledig är det ju lämpligt att passa på att hemmafixa lite. Jag hade ett litet projekt jag tänkte börja med, men tyckte inte jag kunde sätta igång eftersom jag hade ett gammalt oavslutat projekt liggande.
I somras hade jag ett problem som behövde fixas. Min dotter och jag kom på en fiffig idé med gardinstänger och skåp på väggen och gardiner och grejer. Det var en himla massa fixning innan det hela kom på plats. Det svåraste var att få upp skåpen på väggen. De var för otymliga och tunga att hantera själv, men när jag radade upp båda barnen på stolar och stegar och vi alla hjälptes åt så gick det.
Men dörrarna till skåpen kom aldrig på plats. Dörrarna är av metall och jag behövde borra fyra hål för hantagen. När jag borrade det första hålet slå slant borren, den bara åkte iväg. Det var jätteläskigt. Jag har borrat i betongväggarna en massa gånger och i taket (med plast tejpat framför ögonen) utan större missöden, men det här var inte kul alls. Dessutom gick det inte att få dörrarna på plats. Så dom blev liggande. Det fick bli öppna hyllor istället.

Idag tog jag fram dörrarna igen. Borrade. Kan inte påstå att det blev jättebra, tvärtom, men det gick. Men att få dörrarna på plats gick däremot inte. Det verkade helt omöjligt. Dom skulle sitta rätt högt upp så det var lite meckigt att stå på stege med armarna i vädret och med nån av barnen som medhjälpare.
Till slut gick jag in i köket och hakade av en av dörrarna till köksskåpen och försökte sätta dit en av de här dörrarna istället. Då var det plötsligen helt uppenbart. Fästena i skåpen satt åt fel håll.
Så nu har jag tagit loss, vänt, satt fast dom igen och voilà.. nu sitter dom på plats. Dörrarna.
Sommarens projekt är äntligen klart och jag kan påbörja nästa.

Det jag funderar över är varför jag inte ber nån om hjälp när jag fastnar. Jag tror det är för att jag har klarat så många andra saker, som är mycket knepigare. Då känns det urfånigt att säga, jo, jag tycker det är läskigt att borra i metall, kan du hjälpa mig. Det är ju bara att fixa. Det värsta som kan hända är att man borrar sig i foten, och så klumpig är väl inte jag. Och jag tänkte faktiskt att jag kanske skulle vara tvungen att fråga nån om hjälp med att hänga upp dörrarna om vi inte hade fixat det. Men det gjorde vi. Alldeles själva.