Sprattlar du som jag gör?

Faller du för nån ibland? Typ pladask?

För en tid sen, det är nog några år sen nu så var det en ruskigt ung kille som föll för mig. Och hur jag kan veta det? Jo, för han betedde sig som om han ville att jag skulle se honom (vilket jag tillslut gjorde), och hans kompisar stirrade. Vad jag hade gjort? Inte vet jag, men kanske jag hade varit extra vänlig och lett snällt nån gång.
Vad jag gjorde åt det? Ingenting. Ingenting alls. Först tyckte jag det var komiskt och smickrande. Sen lite pinsamt. Jag var ju mycket äldre. Men sen kände jag lite medlidande. Nu tänker såklart vettiga människor, men snälla nån, du misstog dig säkert. Nix. Inte en chans. Varför då? Jo, för jag kände igen mig själv. Det hände ibland att när jag var liten eller ung att jag föll för nån, nån som jag knappt kände. Och då betedde jag mig precis likadant. Det är väl ett sätt att växa upp, antar jag.

Men saken är den att jag fortfarande faller pladask ibland. Jag som är så pass gammal, och inte precis lever i en värld av bara kvinnor, och inte är oerfaren (som jag var när jag var ung) som inte har nån slags löjligt romantisk bild av män. Som har både manliga kollegor och manliga vänner. Och som tycker att lite flirt eller positivt uppmärksamhet bara är trevligt..

Men ibland blir det ett pladask. Ett typiskt kännetecken är att man har hur mycket överseende som helst, och bortser ifrån fakta. Om det är ömsesidigt dubbelplask så är det väl toppen. Då kan det blir nåt bra, kul eller fint. Om inte... ja, då får man väl vara pinsam, eller tänka att det brukar gå över, i alla fall efter några år (jag känner mig själv). Kanske inte förrän jag träffat nån annan person som ger en liknande känsla. Verkar det egoistiskt? Varför skulle det vara det? Det är väl för tusan normalt, naturligt och mänskligt att man inte kontrollerar alla sina känslor. Det är väl det som skiljer känslor ifrån logiskt tänkande. Eller?

Det är också ett bevis på att jag fortfarande lever och sprattlar!

Nån frågade varför jag skriver den här bloggen. Ja, inte kan det vara för att försöka visa upp mig från en perfekt sida i alla fall... eller hur?