Självkännedom är det fel?

Olika människor har olika livsstrategier. Jag har kommit på en sak. Att jag inte gillar att bli jättebesviken. Jag blir lätt barnsligt besviken och deppar ihop. Så därför så brukar jag försöka att inte förvänta mig för mycket. Vara väldigt försiktigt optimistisk och hellre bli positivt överraskad istället. Visst har jag drömmar, men om man drömmer om orimliga saker så blir man inte lika besviken som när man går omkring och förväntar sig saker sådär i sin vardag.

Det där att jag inte vågar vara jätteoptimistisk det har väldigt många svårt att hantera. Jag blir hela tiden anklagad för att vara negativ. Det tycker jag är jobbigt. Jag kanske inte är så negativ som jag verkar. Bara väldigt försiktigt positiv. Men jag antar att många behöver den där överdrivna optimismen. Alltid. Jämt. Hela tiden. För att orka tro.

Nån som kommer ihåg Raskens? Hans fru Ida som stretade vidare vad som än hände, brukade säga (på småländska): "Man ska inte räkna ut nåt". Det tycker jag stämmer. Det blir ändå aldrig som man har räknat ut. Ibland kan man ju hoppas och innerst inne känna på sig men för mig är det inte samma sak som jag jag säger det högt....