Med eller utan ryggrad

Det finns några saker som jag har svårt att stå ut med. En sak är ryggradslöshet.

Tänk efter. Var det Hitler som var problemet, eller var det alla som lät honom hållas för att de inte vågade protestera? Är det generaler som är ansvariga för alla hemskheter som hänt i krig, eller är det soldaten som utfört dom? Är det en mobbare som är problemet, eller är den som står bredvid och inte protesterar? Är det den som utför tortyr som är problemet, eller är det den som känner till det och inte stoppar den som är det?

Gissa vad jag tycker. Jag tycker feghet är det värsta som finns. Ja då tänker jag inte rädsla, och inte heller att alla måste kasta sig ut ifrån flygplan i fallskärmar, eller utsätta sig för fara. Jag tänker på att inte våga säga vad man tycker.

Den andra saken jag ogillar är när folk inte håller vad dom lovat. Fast jag glömmer själv bort ibland vad jag har sagt.

Det handlar om trygghet. Jag vill veta var jag har folk. Jag vill veta att jag kan lita på folk. Jag vill veta att människor verkligen är människor i nån gammaldags rakryggad bemärkelse. Det gillar jag. Tror jag. Fast snällhet och klokhet är rätt bra det också.

Jag inte är långsint. Men jag glömmer liksom aldrig.
Endera är folk trygga pålitliga vänner. Eller... ja ..så är dom bara ..folk.