Jasägare eller nej

Jag tänkte skriva en blog om jasägare. Eftersom jag är trött på såna. Som tycker och säger en sak, men som inte vågar stå för det. Som inte vågar säga emot. För att dom är rädda för att vara obekväma. Så dom säger vad dom förväntas säga så många gånger att dom till sist tror på det själva.

"Jasägare är en person som okritiskt håller med överordnad eller annan auktoritet" enligt susning.nu.

Jag tror inte att chefer egentligen vill ha jasägare omkring sig. Då kan ju vad som helst hända. Hela avdelningar kan vara på väg rätt åt pipan, om ingen vågar ifrågasätta.

Jag tänker på det ibland när mina barn tjafsar och säger emot. När jag vill bestämma, jag vill att dom ska göra som jag säger och jag vill inte ha några långa diskussioner. Gör bara som jag säger...
Men så kommer jag på att jag inte vill att dom ska bli mesar. Som inte vågar argumentera, av rädsla för någon slags repressalier (till exempel att inte bli älskade - vilket torde vara orsaken till att människor tidigt har lärt sig att inte säga emot).

Hur som helst när jag sökte på yes-man, så hittade jag en ny film med Jim Carrey som heter just så. Där han säger "Ja" till allt. Och då slår det mig:

Vem vill vara en nej sägare??