Min syster - lärare och coach

Jag har en underbar syster. På många sätt. Hon är rolig, energisk och full av praktiska ideer.

Hon säger: när jag tänker på dig så tänker ju jag på dig som ... (och så räknar hon upp några positiva egenskaper som jag har). Du måste veta att du är bra och duger som du är.

Hmm. Jo, säger jag. Ja, men det säger jag till alla, säger hon. Och berättar om eleven som var fientlig och inte trodde hon kunde nånting, och några andra som hon stöttat de senaste dagarna. Hon gör underverk med sina elever.

Hon bara berömmer. Hela tiden. Hon går först ned till en nivå där eleven känner sig trygg, och börjar berömma. Sen förklarar hon så enkelt och praktiskt att det är omöjligt att inte hänga med. Och berömmer varje framsteg, nästan överdrivet mycket.

Och så bjuder hon på sig själv. Berättar hur dråpliga saker som helst. Använder exempel som andra lärare förmodligen aldrig skulle komma på tanken att prata om. Hon sänker sig till deras nivå om det behövs, och ser aldrig ner på nån. Eleverna älskar henne.

Jag säger att hon borde skriva en bok, med alla berättelserna. Och hur hon gjorde. Hur eleverna gick från fientliga och ointresserade till duktiga och lysande av stolthet.

Med mig så fungerar det också. Strax efter att hon har sagt att jag är bra, så försvinner problemen som hade bosatt sig i mitt huvud. Vad som händer är att jag istället blir precis just så som hon beskrev att jag var (dom där positiva sakerna). Inte genom att jag går och upprepar orden som nåt mantra eller så, nej jag blev bara påmind och plötsligen är jag så - igen.

Hon är en coach. Hon borde få betalt (mer än den ynkliga lärarlönen). Och föreläsa för många på en gång. Hur ska jag få henne att prova på att föreläsa eller skriva en bok?