Det som är bra med en blogg är ju att ingen behöver läsa. Inte alls. Om det är för trist så är det bara att låta bli.. för den här bloggen är mest som terapi inte underhållning.
Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt bra saker. Jag har haft lite flow nån gång på jobbet, jag har fått göra roliga saker, jag har fått göra saker som jag kanske inte riktigt klarar av också. Jag har haft pojkvän som åtrådde mig, som var vild men inte galen. Jag har fått barn och varit småbarnsmamma. Jag har ingått i gemenskap, jag har haft lite kul då och då under mitt liv.
Men jag är inte tillräckligt gammal för att tycka att jag har fått tillräckligt och vara nöjd.
Jag vill ha det som var bra igen. Med åren inser man att man inte behöver göra om precis allting. Men samtidigt så har man också högre krav, eftersom man har gjort saker förut, och vet hur kul det kan vara.
Kan jag inte få lite glada barn, lite flow, lite mer kul, lite mer gemenskap och lite pojkvän?
Inte bara uppförsbackar överallt hela tiden.
Visst finns det saker jag borde vara glad och tacksam för. Javisst.
Men i alla fall. Jag vill att det ska vara bättre. Så att jag säkert orkar.
Klart jag vet att det gamla ordspråket "envar sin egen lyckas smed", och att man ska äta elefanter genom att börja i ena hörnet. Men...
om det är fullt med elefanter runt en och man inte ser hur man ska smida, eller vad de ska ge att äta elefanter mer än ont i magen..
Jag har ingen aning om vad jag kan åstadkomma och hur bra jag kan se till att nåt blir. Men jag vet precis vad jag behöver. Allt kan man inte fixa själv.