Prinsessor och pristagare

Jag har absolut inget principellt emot kungafamiljen. Det är väl praktiskt att det finns några som kontinuerligt kan resa runt och representera landet. Det är säkert bra för Sveriges export. Fast efter att jag har fått egna barn så måste jag erkänna att jag stör jag mig lite på kungabarnen. Varför dom är födda med silversked i mun. Jämfört med mina barn. Jag vet att det inte låter bra eller är särskilt politiskt korrekt, men det är så jag känner det. Så vad dom gör eller vem dom är tillsammans med tycker jag är helt ointressant för att inte säga töntigt att hålla sig uppdaterad om. (Folk som håller sig framme och vill synas med kungafamiljen tycker jag är ännu ointressantare. Jag har kännt den typen av människor, som hänger sig på och fjäskar så fort det kommer nån med fin titel i deras väl. Obehagligt.)

Jag tycker förresten att dom bevisar att vem som helst kan övas upp för att bete sig korrekt, konversera om rätt saker och förmodligen ta sig själv på allvar. För dom är ju faktiskt vem som helst. Egentligen. Fast födda in i en roll, som dom inte har bett om. Men vem har valt sina föräldrar?

Det är intressant att höra vad pristagarna har att säga tycker jag, en del brukar ha tänkvärda eller roliga tal. När det gäller pristagare i naturvetenskap så undrar jag alltid om det verkligen är rätt person som fått priset eller om han har haft någon väldigt duktig kreativ medhjälpare i bakgrunden. Kan inte låta bli. I år är det tydligen någon man som fått priset som jobbat i alla år tillsammans med sin hustru, som också råkar vara professor. Man får hoppas att dom vet att hon inte har bidragit med snilleblixtarna. Man kan undra varför dom inte får priset tillsammans. Hon är säkert lika glad och stolt ändå, men jag tänker på alla tjejer som behöver förebilder.

Det skadar inte med lite förebilder som inte bara söta att se på och födda av rätt föräldrar.