När jag blir stor så tänker jag inte...

Tänkte du också så, när du var liten? När jag blir stor så tänker jag minsann göra vad jag vill.
Det gjorde jag också.

När jag var liten så åt vi ofta kokt fisk och man behövde äta upp på tallriken. Jag kommer ihåg hur den torra fisken som man tuggat på en stund liksom växte i munnen.
Jag brukar fråga mina barn vad dom vill ha för mat. Tyvärr äter vi aldrig kokt fisk eftersom inte barnen tycker om det (men nu gör jag det). Vi äter barnens favoriträtter så ofta så dom nästan har tröttnat på dom.

När jag var liten så ville jag jättegärna ha en lekstuga. Men det fick jag aldrig.
När mina barn var små så såg jag till att dom fick en fin lekstuga. Men dom ville inte leka i den.

När jag var lite så brukade mina föräldrar säga till om jag tog för mycket sylt. Hemma hos mig så får man äta så mycket sylt man vill, så länge den räcker. (sylten är oftast hemgjord och kommer ifrån mina föräldrar). Min son äter ingen sylt alls.

Hemma hos mina föräldrar så ställer man sig inte upp och dansar om man hör en bra låt. Det gör man hemma hos mig. Det hatar mina barn att jag gör. Dom tycker det är ytterligt pinsamt.

Under min uppväxt var det en familjemedlem som brukar klaga på min sång. En som själv hade fått lära sig att sjunga. Hemma hos mig så sjunger jag hur mycket jag vill. Det gillar inte mina barn, men det bryr jag mig inte om, för när jag sjunger så är jag glad.

När jag var liten så fick jag inte bestämma nånting själv. När jag är på semester med mina barn, så brukar jag låta dom läsa kartan och tala om vart vi ska åka. En gång när vi var i Danmark så åkte jag vilse eftersom kartläsaren hade somnat.

På det hela taget så har mina föräldrar varit mycket bättre än vad jag har varit. Undrar hur mina barn blir om dom blir föräldrar...