Historien och dagens absurditeter

Upplysningstiden började i en tid av diktatur, har ni tänkt på det?

Har läst om upplysningstiden och Galileo Galilei med sonen. Visste ni att han fick sitta i husarrest de sista 9 åren av sitt liv? Han blev ju åtalad för kätteri och man tror att det förekom falska bevis i rättegången. Där satt han sen i en stad i Italien och fortsatte skriva banbrytande böcker i matematik och fysik.
Det här var innan man hittade på och började införa demokrati världen.

På vissa håll i världen har man ju inte kommit så långt än idag. Jag tänker på en stor diktatur som jag fått tillfälle att besöka. Som sonen påpekade, det är lustigt att ingenting syns på ytan; "Folk ser rätt glada ut, saker verkar fungera och man ser inte en massa tiggare."
Men jag vet också att dom jag skulle bo hos när jag hälsade på, fick besök av en grupp poliser som ställde frågor innan vi kom, jag och barnen. Det känns lätt absurt. Ungefär lika absurt som när man blev av med nagelsaxen när man skulle flyga förut. Hur skulle jag kunna vara farlig, med eller utan sax?

Det jag är lite nyfiken på hur det är att leva i en diktatur. Inte att bo där som utlänning utan att vara född där. Och även ens föräldrar är vana vid det. Och om det historiskt sett jämnt funnits någon mäktig person som bestämt allt, och om man har liksom aldrig fått pröva på nåt annat.

Min teori är att man anpassar sig. Att man lär sig vad man bör göra och vad man inte bör göra. Att man försöker göra det så bra så möjligt för sin familj och eftersom man vill att det ska gå bra för sina barn, så försöker man få dom att anpassa sig också. Vet inte hur mycket man vet om vad som rör sig bakom kulisserna, men att man inte pratar med nån utomstående om det.

Vi som kommer utifrån förstår förmodligen inte så mycket. Vi förstår inte till vilken grad folk har anpassat sig, och vi har ingen aning om vilken kontroll som faktiskt finns. Kontroll brukar ju vara särskilt utvecklade i diktaturer. Vi har ingen aning om vilka metoder som används för att kontrollera. Blåögda som vi är. Vi kan bara gissa och fantisera, eller så låter vi bli och tror att allt är ungefär som i Sverige.

Hur information sprids har vi ingen aning om heller.
Jag kanske ska börja skriva spionromaner..? Det känns som om det finns alldeles för mycket böcker och filmer om gamla krig, både kalla och varma, vem bryr sig? Det är mycket mer spännande att spekulera om hur det går till idag. Tycker jag.