Julgran

Vi har plastgran. Det trodde jag aldrig en gång i tiden. Jag äskar nämligen gran. Doften av gran. Och gran eller tall skog. Brukade ta med nån liten granplanta hem när vi plockade bär när jag var liten. Men granplantorna som jag tog (inte mer än en per år) togs sig inget vidare i blomkruka. Trivdes inte och växte inte synbart. Så jag tröttnade till slut. På den tiden behöll jag alltid alla "blommor" tills dom var helt döda. Hade julstjärnor som inte blommat på länge och så..

En jul när jag sov bredvid en nytagen gran, så mådde jag rätt dåligt. Vi trodde alla att det var den stackars granens fel, så sen dess har jag plastgran hemma hos mig. (vilket inte hindrar att andra kan ha riktig gran bara jag slipper dela sovrum med den).

Nån har sagt att det är töntigt med plastgran, då kan man väl lika gärna strunta i gran?! Man kan tro det. Men det är inte så. En välklädd plastgran full med lju, kulor och glitter och små tomtar och dagiskonst är så mycket julstämning så. Och så står det ju en del granar kvar i skogen som jag inte har köpt under de senaste åren.

Jo, jag håller med, grandoften saknas (men den kanske jag ändå inte känner, jo förresten, i år känner jag lite juldoft, hurra)