Mot vem är man lojal?

Ska man som förälder vara lojal mot barn eller mot föräldrar?

Sonen ville "nattgibba" inatt, alltså att sitta och spela dataspel hela natten på ett internetcafé tillsammans med en gäng kompisar. Jag var tveksam. Ute hela natten inne i stan?
Frågade vad de andra killarnas föräldrar tyckte. Hur många var det som skulle med egentligen?
Efter försäkringar om hur lugnt det brukar gå till, och att inte vem som helst kunde komma in, så gav jag med mig. Men jag fortsatte fråga vad de andra föräldrarna tyckte (utan att ringa till dom).
Till slut berättade sonen att några av hans bästa kompisar tänkte säga till sina föräldrar att de skulle sova över hos nån. Men det fick jag lova att inte avslöja. Vilket jag gick med på.

Men en av kompisarna hade tydligen sagt att han skulle sova över hos oss!

Nu så känns det rätt självklart att jag som förälder inte kan hjälpa barn att ljuga för sina föräldrar. Men samtidigt, om min son berättar saker för mig och litar på mig, så förstör jag ju det om jag skvallrar.

Det löste sig genom att killens föräldrar ringde honom när han hade kommit hit, och då bad jag honom kolla med dom att det var ok. Det var det inte, så det blev ingen gribba inatt. Det blev hyrvideo och chips istället.

Men jag funderar ändå varför jag inte kände för att avslöja killarna. Varför kände jag mig inte ett dugg lojal med föräldrarna? Skulle inte jag som förälder ha velat ha reda på om min son ljög för mig. Jo, det är klart. Men faktum är att jag nog helst skulle vilja att min son berättade det själv.

Jag tror att det är bra om man inte tvingas ljuga när man är liten. (jag hoppas inte att mina barn ljuger för mig ofta). Jag har träffat någaon enstaka vuxen människa som ljuger helt obehindrat precis när som helst och om vad som helst. Efter ett tag lär man sig att vad en sån person säger precis lika gärna kan vara en lögn. Jag tror att orsaken måste ha varit jättestränga föräldrar.

Jag hade förresten erbjudit mig att komma och hämta från "nattgibban" om de skulle tröttna innan det blev morgon. Jag brukar åka och hämta och skjutsa hem dom här killarna ända till dörren när dom varit ute nånstans på lördagskvällarna. Det är inget som säger att inte en tonåring kan vara mörkrädd. Föräldrarna brukar vara upptagna av middagsgäster eller något liknande. Inte jag.