Albumfobi

Jag tror jag har albumfobi. Jag har själv jättefina fotoalbum. Ett från där jag är nyfödd och tills jag är några år. Med perfekta tagna bilder som min pappa ljussatt, fotat, framkallat och förstorat. Detta kompletterat med små trevliga kommentarer skrivna av min mamma. Det är helt perfekt från början till slut. Väldigt roligt att ha. Men själv får jag prestationsångest så fort jag ska göra nåt som liknar ett album för mina barn.

När min dotter föddes fick jag en sån söt liten rosa bok där det var förtryckt var jag skulle skriva in små händelser och födelsedagar och så. Jag har aldrig lyckats fylla i ett enda ord i den boken. Jag brukade få lätt ångest varje gång jag såg den. Den perfekta dokumentationen av den perfekta barndomen som jag skulle ge min dotter. Hjälp!

En sommar tvingade jag mig själv att göra ett allvarligt försök att få in bilder i album, men det blev aldrig klart, och sen gick det tyvärr sönder. Korten ligger i kartonger och dom nytagna på nån hårddisk.

Jag har i och för sig fotat och när dom var små så brukade jag videofilma. Men ingenting är särskilt perfekt. Kläderna är inte perfekta och bakgrunden är inte alls perfekt, om det inte är taget utomhus på landet. Det enda perfekta som jag har lyckats göra är en rad julkort som jag brukade ta inför varje jul när barnen var små. Barnen får väl titta på dom när dom blir stora.

Jag har svårt att leva upp till kravet på perfektion.

Det här är min terapiblogg....