Herre på täppan

Äh, nu får det var nog med deppighet. Vem vill va som nån liten unge som ligger kvar på marken och undrar om det inte är nån som ska komma och plocka upp den och trösta?
Nej man får resa sig och helt enkelt gå och leta reda på folk som kan ge goda råd och muntra upp. Det har jag gjort nu.

Kommer också att tänka på den där leken som man körde på stora snöhögar, i alla fall när jag var liten, "herre på täppan". Jag hade en speciell teknik, sprang i full fart uppför kullen så ingen, inte ens nån stor tung kille kunde stå kvar. Men om nån stor tung kille skulle ha kört samma metod på mig, då skulle jag förmodligen ha dött. Jag var ju liten och lätt.

Om man nu envisas med att utmana dom stora killarna, så får man väl skylla sig...lite grand.

Man kan inte ändra på sig. Man kan möjligen ändra inställning, eller sätt att tänka.

Man kan sluta tro att man kan nåt. Man kan sluta tro att man är nåt. Man kan sluta tro att man vet nåt. Man kan sluta tro att man är smart eller nåt.
Man ska tro att andra kan nåt. Man ska tro att andra är nåt. Man ska tro att andra vet nåt. Man ska tro att andra är smarta eller nåt.

Hur går det då med självförtroendet, om man höjer alla andra till skyarna och tror att man själv är värdelös?