Jag erkänner. Jag tycker det är kul att titta på rean. Eller rättare sagt att hitta nåt på rean. Nåt som man kanske ändå tänkte köpa, eller nåt som passar till nåt man redan har. Men att leta och leta bara för att hitta nåt, nej, det är det inte värt. Då kommer man kanske hem med nåt man inte trivs i.
Ibland känns det som om man köper saker som ingen annan ville ha, när man handlar på rea. Inte bra. Ungefär som på en dejting site. De som blev över. Som det är nåt fel på, eller inte är riktigt vad folk vill ha. Men om man vet vad man vill ha, då kan man både handla på rea och dejta. Nu gör jag ju inte det sistnämnda, men jag kanske borde göra nåt, om jag inte vill vara ensam för alltid.
Första steget är i alla fall att bli nöjd med hur man ser ut, och just nu är det "slimming" som gäller för mig (det finns säkert nåt som heter så i veckotidningarna). Jag har bara fallit för en lussebulle idag.
Nån fyste "jojo-bantning" och andra predikar "du måste lägga om dina matvanor långsiktigt". Och hur kul är det? Ät en macka mindre om dagen och gå ner 1 kg på 5 år. Då kan det lika gärna vara för min del. Om det inte blir synligt resultat snabbt så har jag ingen lust att göra nåt alls.
Förresten, hur kan nån läkare säga till en att man ska vila ett ben i flera månader? I så fall får han väl gipsa mig och förse mig med kryckor eller en rullstol. Man kan väl inte sitta stilla heller. Det går ju inte.