Möbler och strategi

Läser en bok om strategier. Det pratas såklart om förändringsvilja och sånt som "think out of the box". Men att folk i allmänhet inte förstår vad det är. Haha, säger jag. Så rätt.

Mitt favoritexempel från mitt liv är möblering. Hjälpte en gång för länge sen en kompis att möblera om sitt standardstudentrum fullt av standardstudentmöbler. Jag hävadade att man borde prova ALLA möjligheter innan man kunde veta vilket möblering som faktiskt kändes bra. Det gjorde vi nästan. Utom att ha bokhyllan framför dörren. Vi blev väldigt trötta, men det var roligt och till slut kunde hon bestämma sig för vilket som kändes bäst.

Om vi håller oss kvar vid möblering och ommöblering ett tag, så undrar jag ibland varför jag alltid att möblerat om själv. Vare sig jag har haft pojkvän, sambo eller manliga släktningar i närheten, så har jag släpat runt möbler själv. Jo, varje gång jag har kommit på att jag vill ha en förändring, så har jag alltid behövt ägna massa tid att övertyga den som jag vill ska hjälpa mig. Om man inte tålmodigt gör det, så får man svaret, nej, varför det, det är väl bra som det är. Alltså släpar man runt garderober, drar runt skåp på mattor och baxar sängar nerför trappor helt själv. Men jag undrar, har det med kön att göra, oviljan att flytta och förändra saker??? Eller gäller det bara möbler?

Om man nu ska tänka nytt så måste man tänka om, eller hur? Om man ska tänka om, så måste man vara villig att ändra sina tidigare tankar, eller hur? Och om man ska ändra sina tidigare tankar så måste man ompröva sina beslut, eller hur??? DET är det som är kruxet tror jag. Det är därför folk inte kan ändra sig.

Jag omprövar alltid beslut, hela tiden. Det gör folk galna har jag märkt. Om jag säger "jag har funderat på det vi bestämde för en månad sen, jag är helt övertygad om att det var fel, kan vi inte göra tvärtom", så säger alltid alla "nej, vi bestämde så, så så blir det". Utan nån som helst konsekvensanalys. Alltså en analys av vad det skulle innebära om min känsla var rätt, att beslutet var fel.

Min analys av chefer (vare sig de är framgångsrika eller inte) är att de ALDRIG ändrar på tagna beslut!
Jag kan i och för sig förstå varför. När jag har haft möjlighet att bestämma eller åtminstone påverka beslut, och ändrat riktning radikalt (efter nåt år eller så) så har folk blivit förvirrade. Det tar jättelång tid för en hel grupp med människor att hänga med på en ändring av strategin.

Hmm, har just upptäckt att det är en företagsbibel jag bläddrar i. Varför blir jag lite trött? För att jag har hört dessa buzzwords i flera år utan att känna till källan kanske... och om nånting har gällt i flera år, är det inte dags att ändra tankesätt nu igen, eller...??