Tennisamatören filosoferar

Eftersom det finns töntar som försöker göra filosofi av fysik, t ex kvantfysik eller nåt, så varför kan man inte filosofera över amatör tennis undrar jag... (min ursäkt, rätt dum eller hur?)

När man börjar spela tennis så slår man bollen till sin motspelare, så klart, annars blir det ju inget spel, och man får ägna hela tiden åt att gå och hämta bollar.

I squash däremot lär man sig rätt snart att placera bollen. Eftersom bollen nästan kan slås hur som helst så hinner man inte upp den, eller så blir man så trött så man spyr, eller ramlar rakt in i väggen. Mitt motto i squash är "döda bollen eller dö själv".

I tennis är det inte lika lätt att döda bollen. Först försöker man boll atills motspelaren missar, det kan man göra om den andra har lite dåligt bollsinne.
Men om man möter folk som är bollsäkra då? Då får man börja placera bollen istället. Så motståndaren behövde springa, och förhoppningsvis inte hinner upp bollen, precis som i squash.

Men om man möter såna som både har bollsinne och springer ifatt bollarna, som slår bollar som man knappt hinner upp eller kan ta. Knepigt, vad gör man då?

En gång så läste jag att det som skilde Björn Borg från hans kompisar när han var liten och tränade, det var han alltid sprang på alla bollar, även på träningen. Det har blivit min strategi också. Sämre förebilder kan man ha. (skratta gärna, det är helt ok) Man får ju bättre kondis då också, särskilt om man tränar med folk som inte är så träffsäkra, utan slår bollen lite hursomhelst.

Vet du vad som händer om man har den principen? Att alltid göra sitt bästa för att ta varje boll, och springa på alla bollar, fast man är jättetrött och knappt kan hitta upp dom? Jo, man börjar tänka smartare. Man börjar gissa vart motståndaren ska slå bollen, för man känner sig rätt dum när man rusar efter bollar som man inte har en chans att nå.

Så man gissar vart och hur motståndaren ska slå. Så att man är beredd att springa åt rätt håll. Vilket gör att man oftare hinner upp bollen. Det är coolt tycker jag. Man kan endera tänka hur skulle jag göra i den här situationen, eller hur har motspelaren gjort tidigare, eller försöka se vart hon/han siktar.

Borde det inte finnas nån analogi i verkliga livet också? Att det är skillnad på hur man tänker om man brukar ge upp eller om man brukar försöka. Det är jag övertygad om!