Läser the secret. Jag tycker den är bra. Om man bortser ifrån flumsnacket som "universum"..
Men, vad är egentligen nytt? Riktigt kristna är tacksamma. Kommer ihåg en gång när jag åt middag med en "riktig kristen" som bad bordsbön. Alltså, riktigt kristna borde ha lärt sig att vara tacksamma.
Att be om det man vill ha, är inte särskilt nytt heller. Och att spela upp i förväg hur bra nånting ska gå det brukar sportstjärnor göra. Att vad man tänker påverkar hur det går, det är sant. Jag har provat. Alltså att säga olika saker till mig själv när jag sportar och se om det blir nån skillnad. Det blir det.
Fast själva finnessen är väl inte att känna till sådana saker. Själva finnessen är att använda sig av det såklart. Det är klart att det fungerar, inte till hundra procent, men det omedvetna är mycket starkare och viktigare än man kan tro (alltså, det tror jag). En annan bok som på något sätt tilltalade mig var "Feel the fear, but do it anyway". Mycket bra tycker jag.
Men undrar bara, om man nu går omkring och tycker att allt är toppen som i "the secret". Då kan man ju inte skratta åt eländet, eller hur...
Det finns också en annan sida av det hela. Ibland kan det vara bra att se saker precis som dom är.
Fast jag känner lärare som säger att om man bara lyckas få eleverna att tro att dom kan så kan dom lära sig nåt, annars inte. Och jag har hört om "företagsräddare" eller vad det heter, som ska vända företag som håller på att gå i konkurs, det första lär vara att få folket som jobbar där att tro på företaget.