Erfarenheter

Nån gång i min ungdom så tänkte jag att dom flesta livserfarenheter man fick var väl rätt bra att ha. Det var väl juste att tro att även mindra bra saker var "bra erfarenheter". Nåt man lärde sig av, och sen visste bättre.

Nu vet jag bättre. Att det finns en massa erfarenheter man ABSOLUT inte vill ha. Antar att jag har blivit vuxen. Eller insett hur skört och sårbart det mesta är. Människor, hälsa, relationer.

Om det nu är så, att jag har fått lite levnadsvisdom, varför är det då så förbannat svårt för någon annan människa att dela? Varför måste alla göra sina egna misstag?

Jag säger: om man har en bra relation så ska man vårda den. Om man har en dålig relation så ska man nog göra något åt den, t ex slut eller förbättra den. Nåt mittemellan eller andra alternativ finns inte! Punkt.
Varför kan inte folk lära sig att lyssna, undrar jag.