Stockholms vatten

Jag bor på cykelavstånd, inte mitt i city. Men så fort jag är inne i stan och åker eller går över nån bro eller vid vattnet, så blir jag glad. Stockholm är en vacker stad. Broarna är det bästa. Annars så får man inte rymden och utsikten. Jag menar inte en permanent utsikt, utan mer en vy som passerar förbi. Säkert har alla Stockholmare känt den där känslan när man kommer åkande med tåg söderifrån mot centralen. En välkänd vy och så är det vackert. Inte för att jag inte lika gärna skulle kunna bo nån annanstans, det är väl klart jag skulle kunna.

Det har inte blivit av att byta upp mig. Än. Ett tag var det min hobby att gå på visningar.
Men nu så är det bara en liten promenad till vattnet och det känns väldigt tryggt. Det är nästan att vara lite bortskämd.

Visst är trevligt med vatten. Det finns säkert nedärvt i våra gener att det är bra att hålla sig i närheten av vattnet. Att sitta högt upp och se långt bort. Tittar man ut över en vattenyta så är man rätt säker på att inte bli överfallen och uppäten, eller hur? Inte så romantiskt tänkt kanske, men det som är nedärvt känns ofta rätt bra, eller hur?