Att parkera och ställa en tanke

Där min mjölkbutik ligger, alltså där jag oftast handlar mjölk, så finns det en rätt så rörig parkering. Det är ingen microparkerin, men den är tillräckligt liten och det är tillräckligt mycket bilar för att det vissa tider ska vara rena kaoset.

En gång var det så mycket kaos att alla stod stilla och väntade på nån framför, som väntade på nån framför och så vidare. Jag klev ur och upptäckte att det var en bil som hade fått motorstopp. Så jag hjälpte till att knuffa undan den så vi alla kunde åka därifrån. Tänk vilken handlingskraftig kvinna jag är.. ibland. Gissa om jag tyckte dom andra som bara satt kvar i sina bilar var idioter? (nä, så får man inte tänka, det är då folk blir arga och provocerade. istället borde jag tänka att så bra att inte alla gick ur sina bilar, det hade ju blivit ändå mera kaos då)

På kvällen brukar det inte vara så mycket folk. Häromkvällen var det inte något kaos alls. Jag svängde vant in i en parkeringslucka. Visserligen rätt djupt försjunken men i alla fall, jag parkerar där hela tiden. Men vad händer? Bilen bredvid gjorde ett rejält skutt. Jag blev rädd. Vad hände egentligen?

Nu har jag ju varit i Frankrike och sett hur man parkerar där. När en bil liksom puttar en annan Renault för att komma in i en lucka. Putt, gung, putt, skutt. Men jag är inte van vid det eller tycker att det på något viss är normalt..

Nä, här hade jag alltså fått en bil att skutta mitt på min vanliga parkering. Jag klev genast ur och tittade efter eventuella skador. På den andra bilen. Ingenting vad jag kunde se. Jag hade tydligen kört emot hjulet. Det var en väldigt stor svart blank bil, en sån som man inte vill krocka med för då är det värre än att möta en älg, min stötfångare skulle vara på helt fel höjd. Men den här gången var det tydligen bra. Den skuttande bilen var så hög att den inte blev påkörd. Bara på hjulet.

Jag gick runt och höll på, tills föraren kom ut. Han trodde att min bil orsakat lerstänken bakom bakhjulet. Inte nån ingenjörstyp direkt. Jag bad om ursäkt, han sa att det var ok.

Lite chockad blir man i alla fall. Jag brukar ju alltid... det går ju alltid...

Det går inte alltid. Ibland går det åt helvete. Bra tankeställare. Det behövs inte mycket i trafiken för att det ska bli en privat katastrof. Tänk på det och kör försiktigt.
Inte vårdslöst bara för att det har gått bra i många år!
(jag ska prova att säga det högt till mig själv så kanske jag förstår)
Det gäller er också!