Föräldra-ansvar

Ofta så känner man inte att ansvaret vilar tungt i vanliga fall. När man lagar middagar eller tvättar kläder (jo, lite). Men när barnen är sjuka är det inga tvivel om vem som axlar ansvaret. Även om man frågar om råd så är det DU som bestämmer, eller JAG i det här fallet. Är detta ett ambulansfall (nästan aldrig som tur är), är detta ett akutfall (svårare att bestämma), kan det här vänta till doktorn har tid (ibland fel anledning att vänta). Och sen kanske inte vet vad ska jag titta efter, hur vet jag att det "inte går åt fel håll". Tacka vet jag webben, och läkarböcker.

I och för sig är det rätt så skönt att ha ansvaret för då behöver man inte argumentera med nån. Om jag tycker att vi ska åka till akuten och sitta där och bli smittade med influensa eller nåt, ja, då gör vi det. Men oftast är det för jobbigt. 5-6 timmar i överfulla väntrum och korridorer är inte kul.

Men närakuter är väl bra. Javisst det tycker jag. Om det räcker med en allmänläkare. Om man inte behöver en specialist, för specialistbedömning eller specialistapparater.

Den här gången har jag tagit ansvaret. Att inte åka till akuten. Jag hoppas att jag inte får ångra det. Då kan man aldrig skylla på nån annan. Det är ens egen magkänsla som gäller. Man borde vara utbildad läkare för att ha barn. Och lärare, advokat och några yrken till....