Himla rara mot sina patienter

Förut skrev jag om läkare, sådär lite skeptiskt och misstänksamt.
Men jag vill gärna skriva om några människor som är helt underbara. På ett anonymt storsjukhus där det inte är särskilt trevligt. Men på den här avdelningen jobbar några som är så himla gulliga. Först systrarna. När man kommer och sitter och väntar i korridoren, så kommer de genast och hälsar, så att man vet att man inte blir bortglömd. Även om jag bara kommer en eller två gånger om året, så syns det att de känner igen mig och de säger det ibland också. När man ska göra nån undersökning så är de så vänliga och rara. Omtänksamma och snälla. Jag är säker på att de är lika vänliga mot alla som kommer dit. Aldrig överlägsna eller självupptagna (som på vissa andra ställen där folk mest ser ut att vara intresserade av sitt nagellack, sin frisyr eller sin fikarast).
Sen är doktorn en rar man också. Som verkligen bryr sig, även om andra krämpor, och blir orolig om man inte blir bra. Det är väldigt viktigt att jag kan lita på doktorn. Annars lyder jag ju inte. Ibland glömmer jag ju förstås också.. Men om jag är övertygad om att han vet vad han pratar om så ökar chansen att jag anstränger mig att följa ordinationen.
Det hela blir en positiv upplevelse och man går därifrån med ett leende på läpparna.
Sist jag var där så talade jag om vad jag tyckte när jag gick. Att de är så himla gulliga allihopa. Att det känns stor skillnad att komma just till deras avdelning. Vad är det dom gör som andra inte bryr sig om...?