Undrar varför alla verkar stå ut med mycket mera nu. Jag kommer ihåg första programmet Robinson som jag såg. Mobbning i TV! Hur kunde man visa mobbning i ett TV program på bästa sändningstid, som det heter. Hur skulle det se ut i alla skolor, om man "legaliserar" mobbning, och vuxna tycker att det är ok, undrade jag.
Nu har det visats alla möjliga dokusåpor, och vi har blivit vana vid sociala experiment i alla dess former. Särskilt barn och ungdomar har blivit vana vid att det gäller att bli en i gänget och se till att stöta ut någon annan ur gemenskapen. Det är inget fel eller konstigt, eller? Är det nån som tror att det inte påverkar oss och hur vi tänker?
Nu tycker jag att det är dags att motsatsen blir modernt. Jag tänker inte på progam om utvecklingsstörda som vi ska tro är så lyckliga i sin lilla värld, bara för att de ser glada ut på film.
Jag vill se motsatsen till mobbning. Inte flugornas herre. Den läste min lärare för oss i min klass när jag gick i mellanstadiet. Jag förstod inte varför. Jag tyckte den var läskig. Varför bejaka det värsta hos människan?
Hitta på nåt bättre nu! Det är hög tid!