Vet ni pappor att ni sätter standarden för framtiden?

Sonen umgås med sina kompisar på WoW. Just nu har det kommit en ny version. En del kör så mycket så dom inte sköter skolan.
Och del killar är taskiga på nätet. Några kompisar visar upp andra sidor än vad dom visar i vanliga fall. Undrar om det är som med bilkörning, att folk blir som förbytta när dom sätter sig bakom ratten. Dom här killarna passar på att göra sig lustiga på ett elakt sätt. Fryser ut nån kompis. Det har hänt mer än en gång med killar som verkar vara trevliga och bra kompisar.

Jag har naturligtvis en teori. Jag tror att det är pappor och äldre brorsors fel. En av killarna som blev som förbytt på nätet hade en äldre bror och en pappa som var jättetuffa. En pappa som ställde tuffa krav på sina killar och en äldre bror som retade den lille när han inte motsvarar kraven (eller så var lillkillen mammans favorit). Gissa om den killen var taskig så fort han får chansen. Det var i alla fall min teori.
Varför pappors fel? (alla fel brukar ju tillskrivas mammor annars) Jo, jag tror att det är pappor och äldre bröder som sätter standarden "killar emellan".

Kommer ihåg en gång för länge sen när det var en liten kille som alltid knuffade sina kompisar. Eftersom killarna ofta var uppe på en brant bergsknalle så gillade jag det INTE, eftersom jag var rädd att min lille plutt skulle bli nedknuffad. Tog aldrig upp det med hans föräldrar även fast jag kände dom för det kändes rätt fånigt. Sen fick jag höra att pappan brukade låta sonen knuffa ner honom i simbassängen när dom var och badade. Tja, så kan man också lära ut ett beteende.

Ibland i verkliga livet så utnyttjar storväxta killar sin tyngd och styrka för att dominera sina mindre kompisar på ett småtaskigt sätt. Undrar varifrån det beteendet kommer.

Nu hävdar jag inte alls att jag är nån perfekt mamma. Och jag tror att det är lättare att inte ställa för höga krav på barn av annat kön än en själv.. Men i alla fall.
Kan inte pappor sluta vara taskiga, stränga och grabbiga mot sina söner? Dom tar bara ut det på nån annan som är mindre.

Nu brukar min son kunna snacka sig ur besvärligheter eller slå tillbaka så gott han kan (det gillar jag INTE), men varför ska det behövas?