Blues Brothers och livsval

Såg Bluesbrothers på nattbio i England för länge sen. Hela den engelska publiken kunde replikerna utantill och väsnades redan innan dom uttalats, utom vi några svenska studenter.
Min dåvarande pojkvän gillade musiken, stilen och idén så mycket att han skaffade noterna och drog ihop ett band med studenter när vi kom tillbaka till Sverige. Det var en kul tid och jag kan låtarna utantill, fast jag fick nöja mig med att lyssna, flickvänner fick inte vara med i bandet.

Undrar hur mitt liv hade sett ut om vi hade gjort som många andra som träffades under studietiden, om vi hade gift oss och skaffat barn. Då tror jag att jag hade suttit i en småstad nu, ensam och övergiven och utan ett nickel på fickan. Han var nämligen hur rar som helst, och rolig, men han ville bo i en småstad, han hade inte minsta känsla för pengar, och jag hade en väldigt stark känsla av att han någon gång i framtiden skulle bedra mig.

Jag menar att vi väljer mycket själva. Medvetet eller omedvetet. Inte så att man alltid har en plan, och att det blir som man planerat, absolut inte. Mycket styr vi inte över själva. Men jag har två barn (själv-valt), jag är ensamstående (själv-valt men inte planerat), bor i eller nära en storstad (ingen slump), jag har ett jobb som kräver rätt mycket (ingen slump).

Livet är inte precis som jag hade tänkt mig, men jag har hamnat här på grund av mina egna val vid olika tidpunkter. Andra val hade helt säkert lett till andra livssituationer.