Utan kläder

Visst är det hemskt när man glömt att ta med sig nåt nödvändigt, som kläder till exempel. Idag var det en tjej i omklädningsrummet som upptäckte att hon cyklat hemifrån utan sin kjol.
"- Nej, jag har glömt min kjol", utbrast hon. Man kunde lätt förstår hur panikslagen man känner sig. Själv har jag glömt tröja nån gång, gympaskor och strumpor. Eller ansiktskräm, jag har blivit beroende, utan kräm känner man riktigt hur huden skrynklar ihop sig.

"- Du kan låna mina jeans", sa jag. "Eller kjolen, om den passar bättre". Tjejen såg förvånad ut och tittade på mig för att se om vi var lika stora. Jag blev också rätt förvånad när det visade sig att mina jeans passade perfekt. Så hon fick låna dom. Hon hade nämligen de fulaste gympabyxor man kan tänka sig, dom såg ut ungefär som gamla noppiga långkallingar. Hon hade förstört sin image för alltid om hon dykt upp i såna på jobbet (hon såg ut att vara noga med sånt).
När dagen var slut kom hon med jeansen och jag fick en tacksam kram och en kanelbulle.

Men tänk dig själv, inte kunde jag väl ha stått där och snabbt knölat ner mina brallor i väskan när jag hörde att hon inte hade nåt att sätta på sig, eller hur...? Visserligen vet jag inte vem hon var, jag hade aldrig sett henne förut, men ändå, det brukar ju oftast vara jag som behöver hjälp...