Dagens goda gärning var att besöka familjegraven på skogskyrkogården. Det råkar vara min uppgift eftersom jag är den enda i släkten som bor kvar här i stan. Förutom att mina föräldrar tycker att det är bra att nån tänder ljus på Allhelgona (bara jag inte åker dit när det är halt och krockar på vägen), så har jag sett till att mina barn också har den traditionen. Då kommer dom förmodligen att åtmistone komma ihåg mig en gång om året när jag är död. Det är ju väldigt uppiggande att tänka på.
Förresten, så får jag hoppas att nån som läser det här förstår när jag är ironisk. Det händer inte så ofta dock..