Snöiga vägar

Suttit vid ratten och fått panik nån gång?
Förr i tiden som blev jag väldigt rädd om jag körde och bilen halkade.
Åkte hem ställde bilen och sa "jag kör inte om det är halt". På den tiden fanns det alternativ, nån annan som kunde köra istället.

Sen har jag fått vänja mig. Om man kör mycket så blir man van.
Fast en gång för ett antal år sen, när jag trodde att "vinterdäck" var nåt som var rekommenderat att ha på vintern, så fick jag sladd på en remsa av is. Jag hade dessutom farthållare på och en godispåse i högsta hugg. I början på en långfärd. När jag försökte häva sladden så ropade passageraren "överstyr inte". Vaddå överstyr? Jag som inte kan skilja på överstyrd och understyrd bil, uppfattade bara att jag gjorde fel. Nu kan man ju fundera över hur nån som inte har körkort kan veta om man överstyr eller inte, jag tror det hade med idogt dataspelande att göra med bilspel. Hursomhelst jag var inte särskilt mottaglig för kritik i det läget, reagerade då irrationellt (jag slutade att göra fel men gjorde ett ännu värre fel istället) - jag släppte ratten. Vi hamnade i en snödriva på fel sida om vägen (utan att krocka med mötande trafik) och fick hjälp av snäll lokalbefolkning som skottade oss ut. Någon vänlig själv hindrade dessutom min son från att vandra omkring mitt i vägen och nästan bli påkörd när det skottades som mest. Själv var jag en aning chockad. Vilken erfarenhet..

Förra året så var det ju plöstlig snö och blixthalka. Det kommer väl nästan alla ihåg. Jag med.
Hade såklart sommardäck. Upptäckte blixthalkan på en raksträcka med fyra filer.
När man blir rädd så hinner man tänka rätt mycket. Teoretiker som jag är så funderade jag på vilket som var bäst; att nästan stå still och riskera att glida av vägen och ner i diket eller försöka hålla farten framåt och hoppas dom framför också skulle lyckas göra det? Jag kom fram till att inget alternativ var särskilt bra så jag lyckades svänga av och ta en snöig men halkfri lokalgata istället. Det gick hur bra som helst, så länge vägen var platt. Sen parkerade jag bilen nånstans på den plana gatan, gick hem och lät bilen stå kvar där tills det blev tö.

Numera tycker jag att det är kul att sladda lite på parkeringen (fast jag vet att det inte är särskilt smart att göra det utanför jobbet).

Så man kan lära sig. Man kan vänja sig. Inget fall är helt hopplöst... tror jag.