Superstroppig fransyska

Det finns folk som är så fruktansvärt märkvärdiga, som formligen seglar omkring, och knappt bevärdigar andra med en blick. Som håller huvudet så högt att dom förmodligen håller koll på flygtrafiken.
En sån mötte jag idag. En fransyska. Som vet att hon är världsbäst, säkrast, intelligentast (en sån böjning skulle min stackars far protestera mot, men det här är min blog och jag skriver precis så dålig svenska som jag vill).
Hon började med att tala om att hon var förkyld. Samtidigt som hon var där i egenskap av reserv för någon annan. Konstigt. Hursomhelst. Hon var bra.
Jag är inte förkyld, bara allmänt otränad och har lite benhinneinflammation eller nåt sånt. Inget att skryta med.
Hursomhelst. Jag gav henne en match. Vann inte. Men ledde sista set stort när tiden var ute.
Ha! Ha! Ha! Om jag hade varit vältränad så skulle jag säkert kunnat slå henne. Det hade varit så kul. Bara för att hon är sån överlägsen typ. Inte direkt otrevlig. Inte idag i alla fall. Bara nedlåtande. Och jag har träffat henne i andra sammanhang där hon förklarade att hon var bäst.
"Merde" sa hon en gång. Ha! Alldeles som jag inte förstod. "Du får springa", sa hon en annan gång. Javisst, sa jag, det är därför jag är här, och så för att det är roligt. Alldeles som om inte hon fick springa.
Nästa gång kommer hon inte vara fullt så självsäker...
Ha. Kvällen är räddad.