Här är det nostalgi som gäller. Privat sådan. Och alla länkar är inte proffsiga, men det var ju inte jag heller.
Först en av dom mer ovanliga. Toccata av Khachaturian: http://www.youtube.com/watch?v=cBkz2A1z8xM
Det är meningen att det ska vara dramatiskt. Precis hur dramatiskt som helst, för vem har väl hört den förut?
Måste hitta en perfekt version av den här nån gång. Fantansie Impromptu av Chopin http://www.youtube.com/watch?v=56JEGfsiSr8
är min gamla signaturmelodi. Uppträdde en gång i frack på gymnasiet. Första ring tror jag. Hm, kom av mig och sa till publiken "Jag tar om från början". Då gick det bättre. Det var liksom väldigt mörkt för nån hade satt dit levande kandelabrar och släckt lamporna... fiffigt.
Chopins Nocturne http://www.youtube.com/watch?v=YGRO05WcNDk&feature=related
Det sista stycket som jag spelade för lärare. En Chopin Nocturne. Fel länk. Det skulle vara opus 27 nummer 2. Inte helt enkel att få ordning på, men vissa små partier är otroligt vackra. Men det kanske räcker med Chopin här.
En gammal klassiker Beethovens Pathetique: http://www.youtube.com/watch?v=Yq2EeWH79zs kommer ihåg att jag spelade den på högstadiet. Och långt senare också.
Det var när jag spelade den, för två olika lärare som inte tyckte lika., som jag kom på att jag ju kunde spela som jag själv ville. Jag tycker den här killen gör dom snabba partierna bra, men inte dom långsamma. Han bankar utan tyngd när han ska spela starkt och det känns inte direkt som om hjärtat ska brista, nej.
Här är den långsamma satsen: http://www.youtube.com/watch?v=xBrv5BM6gJs Väldigt vad många asiatiska småbarn som spelar piano och finns inspelade på youtube. Jag tog ingen av dom.
Fyrhändigt av Grieg: http://www.youtube.com/watch?v=0Re4_GT42NM Spelade den med syrran när jag gick på högstadiet. Lite annorlunda jämfört med hårdrocken. Vem har sagt att man absolut måste göra som alla andra?
Fyrhändigt av Schubert: http://www.youtube.com/watch?v=k8CJPga87sM Vet att jag var 12 när jag spelade den här med syrran.
Vann en talangtävling (på nationell nivå) med syrran vill jag minnas, men nu blir jag osäker med vilken låt det var. En gång var det i alla fall på Södran. Och publigen skrattade åt nåt jag sa. Det var coolt.
Första gången jag uppträdde och spelade nån liten nybörjartruddelutt var jag 7. Satte mig på fel ställe vid pianot, så min fröken kom fram och lyfte både mig och stolen till rätt ställe (svårt att tänka sig eller hur).
Nu är min yngsta dubbelt så gammal som jag var då...
Fast jag började spela när jag var 5 år, enligt min mamma. Jag fick vänta tills jag var 5. Alltid är det nåt man ska vänta på..
