En udda figur

Jag vet en kvinna som är ensam, smutsig och stolt. Det är konstigt, tycker jag. Hon har inga vänner överhuvudtaget, hennes släktingar bryr sig inte om henne (men hon skryter över dom ibland), hon har inget jobb, hon sköter inte sin hygien, hon sköter inte sin lägenhet. Trots detta så har hon en slags stolthet. Hon anser sig ändå vara lite förmer än andra. Lite finare.
Jag pratar lite med henne ibland, av ren snällhet. Försöker låta bli att titta på magen som hänger utanför byxorna, på de dåliga tänderna eller den smutsiga tröjan. Jag lånar henne en tjuga ibland, och försöker låta bli att svara när hon är märkvärdig.
Jag har läst böcker som hon har skrivit. Först trodde jag bara att hon hittade på när hon sa att hon skrev böcker. Men det gjorde hon inte. Det var skrämmande läsning. Varför? Jo, eftersom hon hade likadana drömmar som jag också har, eller hade. Att hon som ser så frånstötande ut skulle kunna tänka likadant och tycker likadant som vem som helst. Att hon längtar efter en särskilt mans kärlek och ett litet hus och ett annat liv.

Jag hoppas att jag aldrig aldrig blir som hon.