Nu blommar dumheten. Det finns två sätt att förhålla sig till fara. Den ena är att bli rädd och överskatta faran, medan den andra är att underskatta den, och följaktligen strunta i den.
Vissa människor tycker att det är lite spännande med fara, och det kanske till och med jag tycker ibland. Men en del tycker att det är tufft att inte bry sig. De säger lite stöddigt att äsch, det bryr jag mig inte om. Och även lärt sina barn ett sånt förhållningssätt. Jag vet folk som har ångrat sig. Bittert. Men ändå ser dom inte sambandet till vardags. Mellan sin "tuffhet" gentemot faror, eftersom dom absolut inte vill vara för oroliga, och saker som dom råkar ut för.
Fast egentligen har jag lite fel. Det är sällan så att saker och till är förutsägbara.. tvärtom faktiskt. Och jag kör bil som en drulle, särskilt när jag är trött och tankspridd. Det är inte bara farligt, det är riskabelt för andra också. Ändå så kör jag vidre..
skip to main |
skip to sidebar
Completely nuts or...?
